sondag och regn

Det har regnat idag.. nastan hela dagen faktiskt. Sa det blev en sjusovardag.. har hjalpt L och spela in lite musik ( han ar musiker) och sen korde vi ett stenhart traningspass.. mycket fokus pa armar, mage och rumpa just nu. Nar jag gjorde magovningarna idag ville jag bara lagga mig ner och grata for att jag varit sa elak mot mig sjalv och tillatit mig att bli sa stor, men det ar bara a blicka framat helt enkelt. Maste saga att man kan inte skylla pa att man inte har rad och ga pa gym. Finns hur mycket som helst man kan gora hemmifran. Kanske kan fa L till att gora en traningsvideo med ovningar.. kan ju alltid fraga.
Imorgon ska vi aka till walmart och handla en soffa. Hoppas att jag kan komma igang med cardio pa gymmet den har veckan. kram pa er!

mått

Lördag kväll i det stora äpplet. Känner mig smalare redan. Inte för att jag har tränat så mycket den här veckan men i den här staden är det mycket gång träning. jag mätte mig idag .. inte så seriöst men jag såg att jag tappat 3 cm runt låren tex. Har i och för sig känt det på mina jeans shorts.. L* har en diet plan för mig, säger han iallafall.. vi får se hur det plans out.

Box

Idag är det kallt i New York. 18 - 22 grader C. Igår körde L* ett mördarpass med mig. Röv, Lår , Mage och armar. Sen till sist så körde vi boxning i vardagsrummet. Min kondis är inte var den brukade vara för 10 år sen. Men jag ska tillbaka till den formen förr eller senare. Börjar så smått förstå att jag är här i stan igen.. och att jag ska vara här ett tag. Har drömt mardrömmar om att jag måste åka hem. Tack och lov så behöver jag inte det.

the dog

Körde hemmaträning igår igen eftersom jag inte fått mitt gymkort än. PS.. det är inte mina biceps i bakgrunden.. hade gärna haft dem dock. Den här lilla jycken förstår inte vitsen med yogamattor och hantlar.. allt är leksaker för honom. Så under tiden jag gjorde plankan så roade han sig med att ligga under mig och tugga på mattan och när jag skulle göra cyckel situps så låg han på min mage och slickade mig i ansiktet.. ibland så är det svårt att träna hemma :)

SVETTIGT

Har varit lite dåligt med styrka här dom senaste dagarna men det var blivit destomera promenader och cykelturer. Igårkväll skulle vi hälsa på flera av L s vänner in the Bronx så vi beslutade oss för att ta cyklarna. Vet inte hur långt vi körde den här gången heller men jag kan säga att vi var borta i mer än 3 timmar. På kvällen när jag lade mig ner så värkte benen av mjölksyra och idag är rumpan lite öm om man säger så. hehe

in the central

Jag har aldrig reflekterat över hur svårt det är att spring/jogga på grus förut. Runt reservoaren i central park är det just grus och jag som är ovan halkar omkring som en annan bambi. L* säger att jag absolut inte får springa på asfalt för att det sliter både på knän och anklar utan att man märker det. Körde 2 varv runt reservoaren igen.. Det är så sjukt varmt här och jag antar att det gör att man får bättre syreupptagningsförmåga i slutändan. Idag ska vi eventuellt gå och bowla eller gå å se en bio.

BIKING THRU BRONX

Bor som sagt i Bronx just nu. Det ar over 30 grader varmt varje kvall. Det var 40 graders varme igar pa dagen. Jag och L beslutade oss for att ta shithead (the dog) pa en spring runda med cyklarna. Det ar en glad liten skit som fick springa av sig lite. Vet inte hur lang stracka det blev men det blev ett par kilometer iallafall. Ikvall blir det traning med pt!

CENTRAL PARK RESERVOAR

Tjena tjena!

Igar efter jobbet sa fick jag for mig att jag skulle ta mig en loptur sa jag akte hem till Bronx och bytte om till traningsklader och begav mig till central park reservoaren .. det ar drygt 1.5 miles = 2,4 Km runt. Sa jag korde tva rundor. Inte sa langt egentligen men nar jag tanker pa att det var ca 30 grader ute sa tycker jag att jag gjorde bra ifran mig.

MY NEW GYM!

Tränat idag igen. L* kör hårt med mig kan jag säga. Vi har vårt egna gym i vardagsrummet! Måste bara köpa en matta för det är så jäkla halt med nypolerade trägolv så jag glider omkring som en knubbsäl på ett isflak. Ingen risk för att jag kommer gå upp i vikt iallafall. 

Om jag inte tjuväter M&M´s men det tänker jag inte göra :-). Skönt att röra på sig lite. 

Ta hand om kroppen.. jag har misshandlat mig själv i så många år så det är otäckt. 

Dagens OBS! Jag klarade plankan i en minut idag. 

INGEN FET ROOMIE :)

Ingen bor med en personlig tränare och är fet.. det är mottot hahahaha nä men seriöst så är det tydligen så. Idag körde vi ett pass i vardagsrummet. Damn this was a good experience! Det blev ett pass med bl.a. squats, utfallssteg, jumpin jacks, push ups, och jag måste ju säga att jag svettades och flåsade som en jagad gris. Känner redan av det efter 2 timmar. Undrar vad det blir för träning imorgon för här kommer jag verkligen inte undan om jag ska bo här. Men det är bra för jag behöver verkligen det.

Kommer försöka samla energi till att jogga runt lite i central park så snart som möjligt.

FRAMME! + en inblick i historien.

I går kväll kom jag fram till den stora staden. NEW YORK CITY. Känslan av att i 30 graders värme sätta sig i en yellow cab och åka mot Manhattan är en känsla för sig. Jag är här nu och här ska jag vistas i ett år framöver.. minst. Jag är fortfarande överviktig och jag har inte gjort någonting åt det på några veckor. Dagarna har gått och jag har inte orkat känna mig värdelös och jag har inte orkat bry mig om min feta övergödda mage och min stad av celluliter som invaderat min röv och mina lår..

Jag har ett val OM jag vill ta tag i det. Det är MITT val om jag vill vara överviktig eller inte.
Och jag har inte känt mig motiverad till att gå ner i vikt för någon random dude.
Ärligt talat är jag trött på att bli bedömd efter hur jag ser ut. Det trista är att JAG SJÄLV är den som är den mest orättvisa domaren på min spelplan. Jag har totalt dömt ut mig själv i 10 år nu.
I 10 års tid har jag haft ångest för de första kilona jag gick upp efter att jag slutade spela handboll.

Jag tänkte för mig själv att nu kommer det bara gå utför för mig. Jag kommer se ut som min mamma och min mormor till slut.. och faktiskt, jag är på väg mot den mardrömmen. På god väg faktiskt. Min Mamma och mormor hade bukfetma. Och om jag frågar mig själv varför de var överviktiga så skulle jag säga att det var för att de åt för mycket och rörde sig för lite.. samt att det inte var lyckliga.
Och enligt mig är det de sistnämnda den mest betydelsefulla pusselbiten för att kunna upprätthålla en sund livsstil. Jag önskar att jag kunde äta de vanliga 5 målen per dag... normala portioner och känna mig tillfredställd, fast nej... istället så trycker/häller jag i mig onödig alkohol, choklad och chips.
DET är mina laster och om inte det finns tillgängligt så har jag inga problem med att sätta i mig 20 - 30 bitar sushi. Gosh vad jag känner mig normal när jag skriver det här.
Jag inser ju att jag har problem, ätstörningar.

Sista tillfället jag var på gymmet så var jag där i 20 minuter, sen fick jag en ångestattack och drog hem. Jag gjorde det stora misstaget att ställa mig på vågen igen. Den visade att jag inte gjort några framsteg. Tvärtom.. Det visade sig att jag fortfarande var en dålig oattraktiv människa som aldrig någonsin kommer bli lycklig. Vem fan skulle vilja vara med en sån som jag?

Så nu sitter jag här. 6000 mil hemifrån. Jag har ett år. 365 dagar. Det här skulle kunna bli och vara mitt år nu. Jag skulle vilja säga att nu jävlar. Men jag har sagt det alldeles för många gånger i den här bloggen så jag känner inte att min trovärdighet är särskilt övertygande. För om jag inte tror på mig själv hur ska någon annan kunna göra det?? eller hur?

Vad skulle jag kunna göra det här året som skulle kunna göra skillnad i mitt liv. Hur skulle jag kunna tänka annorlunda för att må bättre. För att för en gångs skull komma tillrätta med mitt liv och undvika att hamna ännu längre ner. Just nu måste jag ju säga att jag accepterat min situation. Ok jag gick upp de där 8 kg som jag gick ner och jag måste börja om från början igen. Det är den bistra sanningen.
Jag orkar inte längre lyfta eller springa de kilon och kilometrarna jag presterat tidigare. Det är sorgligt och jag sörjer att jag inte kunnat hålla uppe min motivation. Att se före/efter bilden jag tog innan jag drog till New York förra gången och inse att jag är tillbaka på före bilden. Inte kul alls.

Sååå. What to do? Jag bor ju med en personlig tränare som vet allt om hur man ska äta och träna. Varför inte ta tillvara på det? Att börja lite smått med promenader med lill vovven jag har här och med kondition och sen öka med styrka efter hand. Är detta en lång resa jag kommer behöver göra? Kan det ta ett år, kan det ta två. Min målvikt har hela tiden varit 73 kg. Jag har 11-13 kg dit.. har inte vägt mig sedan jag fick ångesten på gymmet.

Men om jag säger så här så vet jag inte hur jag skulle hantera mig själv som en 73 kg tung tjej. Vem skulle jag vara då?