Sedan jag skrev sist så har det hänt lite grejjer. Jag har flyttat till en ny lght med nya människor.
Jag har levt under ständig psykisk misshandel i 2.5 månad. Jag insåg det först för några veckor sedan när jag kände att så fort den här människan, som jag bodde med sa något till mig så var det antingen något negativt om mig som person, klagosånger för att mitt klädesplagg el annan tillhörighet låg på fel plats eller så var det bara allmänt mitt fel oavsett vad som hade hänt den dagen. Jag fick ta all skit och jag kunde inte göra något åt det. Man kan ju tycka att man borde försvara sig i det läget.. jag försökte till en början men eftersom den här personen alltid skulle ha rätt så slutade det alltid med att jag blev tyst och tog skiten.
Efter någon månad så blev jag bara bortdomnad i huvudet när han sa nåt till mig och jag kände mig tung och ledsen. Jag väntade och väntade och hoppas att det skulle bli bättre. Men det blev det inte..
Vissa dagar pratade han inte ens med mig... som om jag inte fanns.
Hur som helst så har jag flyttat nu. Bland dom jobbigaste dagarna i mitt liv var i söndags. Eftersom jag har varit kär i den här killen så var det svårt att lämna. Man kommer ju bara ihåg det som är bra och förtränger gärna det som var dåligt.
Under dagen pendlade han från att ha yttrat att han absolut inte ville träffa mig någonsin igen till att han ville att jag skulle stanna. Jag tänkte och ville att vi skulle kunna fortsätta vara vänner och frågade honom gång på gång om vi inte kunde fortsätta vara vänner. Hans svar varierade från timme till timme.
Jag grät hela dagen och natten därpå. 24 h med tårar som sprutar ner för kinderna.. Jag kunde inte sluta.
Nu mår jag dock lite bättre... efter att ha pratat sönder min familj och mina vänner så ser jag ljuset i tunneln och börjar fokusera framåt istället för att älta det som varit.
Det är så enkelt att tänka att det var nog mitt fel ändå.. jag var slarvig eller jag kunde gjort på andra sätt. Att ta på sig skulden och inte se vad som egentligen förse gick. Jag har också insett att jag inte kan förändra honom. Det måste han göra på egen hand.. och vilja göra det.
Under dagen idag har jag fått ta emot hotelser och fula ord via mobiltelefon. Jag är inte vatten värd.
____________________________________
MEN. Jag är älskvärd för den jag är.
En man som inte respekterar mig är inte värd mig.
En man som inte kan ta ansvar för sina egna misstag är ingenting att ha.
En person som klagar och skyller på andra lägger egentligen över sitt egna dåliga självförtroende och samvete på andra.
En man som inte vill lyssna på vad andra har att säga eller inte kommer ihåg vad du sagt bryr sig inte om dig.
Har en person sagt - jag vil aldrig mer se/träffa dig - That is on him - Hans förlust om han inte inser vad han förlorar.
En man som är långsint och som alltid drar upp det som varit . kommer aldrig kunna ha ett sunt förhållande till nuet och framtiden.
En man som slår sin hund är ingen trygghet.
En man som pressar dig på pengar - har ingen respekt för din dyrbara tid och arbete.
VEM BEHÖVER VEM EGENTLIGEN?
That is the funny part.. han behöver mig mer än vad jag behöver honom.
