 |
| jag till vänster |
Det är fem veckor kvar till nyårsafton så om jag väger 81.9 så skulle jag (om jag går ner 1kg i veckan kunna väga 76.9 kg till nyårsafton. Men är det verkligen möjligt. OM jag skulle försöka gå in för att fixa det måste jag verkligen se till att inte göra ett enda misstag med maten, ingen alkohol och ingen choklad. Jag kan knappt förstå att det är nästan ett helt år sen jag träffade L* sist / sen jag åkte från mitt älskade New York.
Jag var hos min KBT idag och vi pratade om att alla människor har olika delpersonligheter. Jag har ett ganska stort antal och en delpersonlighet ger fullständigt faan i allt, en annan är en hopplös romantiker och den som jag gillar mest har ett stort jävlar anamma och ser till att saker blir gjorda!
DELPERSONLIGHET: hon som inte tror på sig själv och jämför sig med andra
När jag plockar fram denna är när jag t.ex. ställer mig på vågen och har gått upp igen... då kommer denna delpersonligheten och skrattar mig rätt upp i ansiktet, och bekräftar att jag inte kan. Att alla andra är mycket bättre än vad jag är och att jag har inte som helst förutsättningar att lyckas med någonting i mitt liv.. och att gå ner i vikt kan jag ju bara glömma för att jag är så dålig. Samtidigt så är den här delpersonligheten otroligt avundsjuk på alla som går ner i vikt.. på andra som tycker att ..oj vad mätt jag blir av ett gram choklad och kan nöja sig med att ta en bit efter maten medan en annan sätter i sig en hel 200 grammare... (inte längre)
Det är otroligt intressant med delpersonligheter för att när man tänker noga efter så kan man definiera ganska många.
ja det var bara en fundering. nu är det godnatt och imorgon ska jag springa på löpband
Jag känner igen det där med att jämföra sig med andra. Det är fruktansvärt destruktivt men ändå kan jag inte sluta. Om jag "ligger bra till" i jämförelse med andra mår jag bra och kan slappna av men om jag "ligger dåligt till", t ex får sämre resultat än alla andra på ett prov eller gör något långsammare än någon annan sänker jag mig själv till avgrunden och allt känns hopplöst. Jag är dessutom väldigt bra på att fokusera på mina svagheter istället för att uppskatta mina styrkor. Och ja, visst känner man sig kass när man inte lyckas gå ner i vikt men läser om andra som bara gör det, utan krusiduller. Men att gå ner i vikt handlar inte om kunskap. För mig handlar det om ett lugn, att inte låta allt hänga på vikten, och sen den där magiska motivationen som jag känner väl igen när den kommer men som jag inte helt fått kläm på vad den styrs av.
SvaraRadera